lördag 24 mars 2012

за дедушкa, как на небесах так и на земле

Idag är det fem år sen du lämnade oss. Jag trodde aldrig då att det skulle påverka mitt liv så mycket som det gjorde. Under hela perioden befann jag mig i chock. Jag var nog för ung för att inse vad det innebär att dö. Om du bara kunde stannat så skulle jag gett dig mycket mer än vad jag gjorde. Det var inte förrens senare som jag insåg hur mycket du älskade mig och hur mycket jag betydde för dig. Och det var inte förrens då du redan var borta som jag insåg hur mycket jag älskade dig, hur mycket jag behövde dig, hur mycket jag skulle sakna dig. Förlåt för att jag aldrig sa något av det där. Förlåt för att jag aldrig sa hur mycket jag älskar, saknar eller behöver dig. Förlåt morfar, förlåt för att jag inte grät.

Jag tror att vi alla blir stjärnor efter döden. Våra själar vandrar upp mot skyn tills de blir stora gasjättar som utsöndrar energi och ljus. Jag tror du ser över oss som den stjärna du är, uppe i himlen, inte längre på jorden.

Юрий Пархоменко, как на небесах так и на земле

4 kommentarer: