Så okej, jag är en dålig människa.
Det började 00.16, då fick jag det första samtalet som jag simpelt klickade bort. Satte på ljudlös och tänkte inte ens tanken på att det kunde vara något viktigt.
Jag visste redan innan att det kommer bli en dålig dag, men det var inte det här jag hade i åtanke.
Det som hade hänt var att min "homie" nästan tog livet av sig. På ett riktigt klurigt sätt så stoppades hos, och kördes till sjukhus, efter att ha stoppat i sig alla sina anti-depressiva och druckit sköljmedel så gick hon upp till kyrkan, och blev senare hittad av våra vänner, och skolkamrater. Då kördes hon till sjukhus och är i stabilt tillstånd. Att jämföra det här med saker som att det var för ett år sen som jag och Niklas blev tillsammans är ju sinnessjukt! På tal om det så kommer min homie ligga inne på psyk ett tag, så det suger ju.
Det otroliga är ju, om jag skulle ha åkt i söndags, så hade det här aldrig hänt. Jag skulle kunnat stoppa henne, jag skulle kunnat göra så att inget av det här hade hänt! Om, om, om. Om Theo hade varit trött och inte gått in på sin mail för att hitta ett självmordsbrev av min homie, om Jonathan inte hade kunnat svara i telefon när Theo tog kontakt med honom, om alla hade ignorerat telefonsignalen klockan halv ett på natten, bara om. Då skulle min homie dött. Vem skulle jag nu lol:a med? Sitta på chatroulette med? Sjunga John-Eric sånger med? Titta på dåliga tv-program med? Vem skulle jag kunna utbyta brieost och tomat med?
Livet suger.
Kram, finns.<3
SvaraRaderaAlexandra, du får aldrig anklaga dig själv för det här! Det är nog fan det mest destruktiva du kan göra i denna situation. Om någon får för sig att göra något sånt här så har man bestämt sig. Då spelar det tyvärr ingen roll vem som sitter i rummet bredvid eller vems nummer man har möjlighet att ringa. Tro aldrig att du bär skulden för något av det här, snälla?
SvaraRadera