Inspirationskärlek eller höstdepression

Ja, vad ska man kalla det? Ensamhet, drömmar, planer, kärlek?

 

Nej, det känns som att jag vill göra något. Jag vill inte fast här mer och glo i böcker och sitta på lektioner. Jag vill ut! Samtidigt så vill jag vara kvar här, jag älskar mitt liv men ett mer äventyrligt liv skulle inte vara dåligt just nu. Jag har insett att jag har vuxit ifrån det där, tyvärr. Jag har slutat vara impulsiv, jag bara planerar. När jag väl är impulsiv så är det för att jag har planerat tid att vara impulsiv på.
Jag vill ha någon. Jag vill ha en puss god natt, och inte bara ikväll, eller imorgon, utan varje kväll, och varje morgon. Samtidigt som jag vill ha denna "kärlek", eller bekräftelse, eller vad man ska kalla det så vet jag att jag kommer ha ett helvete i livet om jag skulle skaffa ett förhållande. Som det ser ut nu så försöker jag verkligen, om jag skaffar pojkvän så kommer det dra så mycket tid och energi. Så jag har inte råd med pojkvän, jag vill inte ens ha någon! Fast tanken, drömmen eller planen om att skaffa nån som håller min hand, är väldigt lockande.
Egentligen är det nog bara ensamheten som spökar, det var snart ett år sen jag och Niklas blev officiellt tillsammans, så jag tror bara det är stöd eller förälskelse jag är sugen på.

Nej, jag vill ha äventyr. 

(Ja, det är därför jag lyssnar på "Friday, I'm in love" och "Every breath you take" och drömmer mig bort på lektionerna och träffar killar via internet och är lite nere ibland och sitter ensam och dricker te på kvällarna och pratar mycket om onödiga saker och bara vill spela tv-spel och bortförklarar mig och gör dumma saker ibland.)