Hejsan.
Skit samma.

Lyssnar på Eminem.

/slå huvudet i bordet

Frustration.

/gråt

Fasen, jag kan inte lyssna på Eminem utan att böla.

FML.

Nej men okej, seriöst jag orkar inte mer. Alltså det med skolan sen så blir det bara mer cepe med mig. Om jag älskar honom, ja, nu slutade jag prata om skolan, så gillar jag inte det. Jag gillar inte att gilla någon. Jag mår illa av bara orden. Kär, älska. Att jag ens vågar skriva det. Nej, jag orkar inte.

Vafan skriver jag? Jag är så jävla töntig. Nej, lyssna inte på mig. Jag borde inte skriva här men jag gör det ändå. Ingen utom mig som läser ändå. Palla bry sig. Trodde mina "dokument" var safe men tydligen inte nej. Jag litar inte på mig själv. Jag förstår att ni är besvikna. Tro mig, det är jag också. Så jävla besviken.

Fan, damp på mig själv.

Alltså, jag är inte klok. Seriöst. Jag hatar dethär. Det är liksom jag som bråkar med mig själv. Jag kan inte vara ensam. Jag kan inte sluta tänka på viktiga saker för då tänker jag bara på skit, som nu alltså. Jag fattar inte mig själv. Jag kanske borde plugga matte? Någonting. Nej, jag väntar på Niklas. Seriöst, jag är dum i huvudet. Jag förstår att han har någon annan. Vem skulle frivilligt vilja vara med mig? En sån ful, äcklig, dålig människa. Jag är mögel. Äcklig. Tjock. Gift för min omgivning.

Jaja, förlåt. Förlåt till mig. Förlåt. Jag måste tänka positivt.

Nej, seriöst, jag orkar inte mer.

Men det kommer bli bra.

Idag är det bara måndag. Måndag är okay. Men när det blir onsdag. Och efter onsdag kommer torsdag. Och äntligen fredag. Men fredag känns så lång. Jag längtar hem. Men det kommer bli bra.

"I'm on one"

Att allt ska vara så jävla dramatiskt.

Finally! 

Kom äntligen in på bloggen. Att det ska vara så jävla svårt.

Fitta fitta fitta, jag gjorde nyss sönder mammas förlurar. FITTA.

Om det kommer göra så int i resten av mitt liv så ber jag er. Snälla, döda mig. Aj, alltså. Det gör så ont att sakna er. Så ont att veta att jag inte kommer se er killar innan jag åker. Tänk om det var sista gången? Ni säger nej men jag vet inte. Jag älskar er. Jag måste spy. Usch. Fitta, fitta, fitta. Fan vad jag saknar er, alltså, otroligt mycket.

Den helgen, vi gjorde så mycket. Vilka minnen vi har. Jag vill bada med er igen, nu. Jag vill kolla på skräckfilm. Med er såklart.

Mitt liv är bra men inte så bra. Eller alltså. Jag är lite. Fan, fan, fan. Kär? Nej, jag driver. Charmad är jag men inte mer. Kommer inte träffa killen på ett tag ändå så. Fast, ibland kan det bli värre då. Hahaha.

Jag har ont. Jätteont. Fitta.

Fan, vad är det med mig?















Mongo.

Jag vill göra något riktigt dumt. Så dumt så jag knappt minns det men ändå tänker på det hela tiden. Jag vill gör något riktigt dumt. Så dumt så jag får världens ångest och mitt liv förvandlas till ett helvete.

Nej men jag vill supa. Drack lite gin idag. Alltså, rent, utan massa läsk o skit. Det var fan godare då, men brände i halsen. Sen vill jag röka. Jättesugen!

Ibland så är man dålig och vill bara göra sig sämre.

Hejsan svejsan! Jo, nu mår jag bra! Har haft det lite psyk de sista dagarna. Blev mer som att jag avreagerade på bloggen eftersom jag inte kan skylta ut bland mina vänner om hur jag mår. Eller nått. Kan ju inte gå runt på till exempel facebook eller dayviews och skriva "åh tyck synd om mig jag tycker jag är äcklig och dålig och horig!!!". Nej, det funkar inte så liksom.

Lyssnar på Foo Fighters, igen. Alltså, hans röst är ju underbar.

Inget att göra. Helt jävla ensam, men just nu bryr jag mig inte. Skulle ju vara lite nice att snacka med nån, men kanske inte. Borde faktiskt sova istället.

Ska bädda sängen och sova nu.

Alla har sina pojkvänner, flickvänner, alla har sina bästisar. Så, jag förstår. Glöm mig bara inte när jag har försvunnit.

Jag vill hugga av tuttarna.


Skit på dig Alex!

Som tur är finns alltid Foo Fighters till hands.

Och fortfarande så bryr jag mig inte ett skit.

Jag tänker ibland faktiskt. Det gör jag. Jag tänker på mina vänner. Jag tänker på mig. Jag tänker på allt som hänt. Det som hände för fem år sen, två år sen, tre månader sen, två dagar sen. Jag tänker vettu. Jag blir så rädd. Sådär riktigt jävla rädd. Barnsligt rädd. Alltså, man borde inte kunna bli så rädd. Jag kanske borde vara arg på mig själv? För att jag var så egoistisk? Jag vet inte. Om jag inte skulle ha gjort som jag gjorde så skulle jag kanske inte finnas här just nu. Skulle aldrig klara av att se honom med någon annan. Ni tror jag skojar, ni tror jag driver, men nej. Jag skulle ta livet av mig. Inte nu kanske, men då skulle jag. Nu kanske ni tror att jag är en desperat stalker som tvingar folk att gilla mig men nej. Det kallas kärlek. Den kärleken jag upplevde då var nog den starkaste kärleken jag upplevt och någonsin kommer uppleva igen. Nu pratar jag om den slags kärlek som man upplever när man attraheras av någon, inte familje kärlek. Du skrev en status för några månader sen. Jag minns den fortfarande. Jag minns dig fortfarande. Jag trodde att jag hade glömt bort hur du såg ut. Jag hade glömt ditt ansikte men nu vet jag att jag aldrig kommer glömma det. När jag gjorde dig ful så blev du vacker. Nu förstår ni va? Jag minns då jag dagdrömde om dig. Jag minns vårt planerade liv och du skulle aldrig lämna mig. Jag skulle förståss aldrig lämna dig heller. Det känns så hemskt när man vet att man har förstört allt. Min ända chans, jag sumpade den. För jag tror faktiskt inte att jag kommer älska så igen. Aldrig mer. Sorgligt, ja. Hoppas vi träffas i ett annat liv och jag kanske får en till chans. Det gör fortfarande ont. Så ont så jag stoppar mig. Vill inte tänka mer efter ett tag. Det gör bara för ont. Man ska vara stark. Det är nog därför jag alltid gråter. När jag ser på Disney filmer, eller filmer med kärlek. Jag känner väll igen mig. Vad ska jag säga mer? Jag vet inte riktigt. Det finns inte så mycket att säga om ämnet egentligen. Jag kan bara säga att även om vi fick kontakt med varndra, riktigt mycket kontakt, så skulle jag inte kunna vara något med dig. Får vänja mig vid tanken att du någon gång kommer hitta en flickvän, en fru. Du kommer få barn. Får försöka glömma dig, jag har kämpat med det ett tag nu. Jag tänker inte ge upp. Eller, jo, kanske det. Kommer aldrig glömma vår första, och vår sista, kram.

Helvete.
Tro inte att ni vinner mitt förtroende. Jag litar inte ens på mig själv. Så vad gör så ni tror att jag kommer lita på er? Fan, allt är ju bara bullshit. JAG BRYR MIG INTE LÄNGRE.


HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA. Jag håller på att bli galen. Det blir okay, okay? Okay, okay, okay, fan.


Jag gråter, varför? Jag fattar ingenting. Jag är så jävla dum. Jag vet att det blir bättre. Jag vet det. Man ska tänka på det från en annan synvinkel. Man ska tänka på den dagen som man mådde som värst. Den kommer jag ihåg, så jävla väl. Nu mår jag bra. Jag är bara så jävla förvirrad. Vad vill jag? Vad vill jag inte? Jag bara ångrar mig hela jävla tiden och då gråter jag och sen lär jag mig. Då gråter jag för att jag inte förstår. VAD VILL JAG?

Förr var det största problemet för mig att förstå mig på andra. Jag förstod inte vad de ville. Nu skiter jag i det. Det största problemet är att jag inte förstår mig på mig själv. Jag vet inte, det är bara så jävla hemskt. Pratade med en som gått igenom samma sak. Det kommer bli bättre.





Jag skrattar och gråter på en och samma gång. JÄVLA PSYKBARN.