Oh detta drama

Jag klagar alltid på att mitt liv är så fyllt med drama, men det är nog bara för att jag gör det så dramatiskt. På väg hem från Philip. Kom dit och vi såg på film och det var väl bra, tills jag insåg att vi hade två helt olika bilder på kvällen. Så jag drog. Han fyller år imorgon också, så det skulle bara blivit skumt.

Hade bara på mig min korta svarta klänning i ösregnet och jag som redan fryser väldigt lätt, trodde att jag skulle dö innan bussen kom fram. På bussen fick jag däremot kontakt med en ung man. Vi pratade inte med varandra men blickarna och tystnaden (förutom att jag argt lyssnade på Foo Fighters) var guldvärd.
Han och jag hade en riktigt mysig stund på tunnelbanestationen också. Slussen är uppbyggt på så sätt att det finns två plattformer, mellan dem finns en vägg med stora hål i. Jag ser att min tunnelbana kommer om en minut så jag springer mot trappan upp till plattformen, kastar ett öga bakåt och ser att buss-killen ska mot andra plattformen. När jag kommer upp så ställer jag mig och väntar på att tunnelbanan kommer, jag ser mig omkring och där står han. På andra sidan hålet står han, och ser på mig.