asdfg.. ge mig!

Aldrig trodde jag..

..att jag i helgen skulle skaffa en one piece! (eller jumpsuite eller vad det nu heter)

Sitter nu här nu i min one piece, lyssnar på The Beatles, kollar halvt på Sherlock Holmes filmen jag en gång såg på bio med min gamla klasskamrat Gustav, och bara chillar med livet!

En serbisk film helt enkelt

Såg igår på A Serbian Film i skolan. I den salen vi använder för stora prov och ES-möten (europaskole-möten). Vi visade den även på en stor projektor-skärm, och nu menar jag verkligen stor.
Filmen visades i mitt namn, den hette även som evenemang på facebook "Alexandras filmkväll". Satt under halva filmen och funderade på om jag skulle bli utkickad från skolan om förenings-handledaren Eva skulle komma in. Eller rektorn. Eller securitas.
Har redan hamnat i en liten alkohol-skit historia förut, och det slutade upp med att jag fick umgås med min kemi-lärare under hela Greklandsresan.
I alla fall, ett antal sex-scener senare så var filmen slut, alla ville spy och dö. Vi stänger av och städar undan efter oss. Tre minuter efter att vi stuckit ser vi securitas komma, snacka om tur!
(Securitas är små gulliga människor som kollar att hela skolan är låst för natten, typ.)

Så, vad har vi lärt oss idag? Se inte på A Serbian Film, igen, helt enkelt. (Har förresten sett den två gånger nu, såg den med Natta och Erik första gången.)

Dricker te på lektionen, sneaky & smooth

Inspirationskärlek eller höstdepression

Ja, vad ska man kalla det? Ensamhet, drömmar, planer, kärlek?

 

Nej, det känns som att jag vill göra något. Jag vill inte fast här mer och glo i böcker och sitta på lektioner. Jag vill ut! Samtidigt så vill jag vara kvar här, jag älskar mitt liv men ett mer äventyrligt liv skulle inte vara dåligt just nu. Jag har insett att jag har vuxit ifrån det där, tyvärr. Jag har slutat vara impulsiv, jag bara planerar. När jag väl är impulsiv så är det för att jag har planerat tid att vara impulsiv på.
Jag vill ha någon. Jag vill ha en puss god natt, och inte bara ikväll, eller imorgon, utan varje kväll, och varje morgon. Samtidigt som jag vill ha denna "kärlek", eller bekräftelse, eller vad man ska kalla det så vet jag att jag kommer ha ett helvete i livet om jag skulle skaffa ett förhållande. Som det ser ut nu så försöker jag verkligen, om jag skaffar pojkvän så kommer det dra så mycket tid och energi. Så jag har inte råd med pojkvän, jag vill inte ens ha någon! Fast tanken, drömmen eller planen om att skaffa nån som håller min hand, är väldigt lockande.
Egentligen är det nog bara ensamheten som spökar, det var snart ett år sen jag och Niklas blev officiellt tillsammans, så jag tror bara det är stöd eller förälskelse jag är sugen på.

Nej, jag vill ha äventyr. 

(Ja, det är därför jag lyssnar på "Friday, I'm in love" och "Every breath you take" och drömmer mig bort på lektionerna och träffar killar via internet och är lite nere ibland och sitter ensam och dricker te på kvällarna och pratar mycket om onödiga saker och bara vill spela tv-spel och bortförklarar mig och gör dumma saker ibland.)

Bakar!

Dagens låt

I don't care if Monday's blue
Tuesday's gray and Wednesday too
Thursday I don't care about you
It's Friday, I'm in love

Monday you can fall apart
Tuesday, Wednesday break my heart
Oh, Thursday doesn't even start
It's Friday I'm in love

Saturday, wait
And Sunday always comes too late
But Friday, never hesitate...

I don't care if Mondays black
Tuesday, Wednesday - heart attack
Thursday, never looking back
It's Friday, I'm in love

Monday, you can hold your head
Tuesday, Wednesday stay in bed
Or Thursday - watch the walls instead
It's Friday, I'm in love

Hormon kon

Ikväll är jag hormonig. Kan bero på att jag är trött, småhungrig eller singel. Who knows liksom.


Ibland är man sur och sparkar på kuddar.


Och ibland så är livet bara underbart utan någon större orsak.

Ehhh.. Hej?

Men alltså, finns det någon som lyssnar på mig och kan säga vad den tycker? Vissa av mina vänner verkar ignorera mig när jag behöver hjälp med något så litet som det här, andra vägrar säga vad de tycker och resterande svarar inte ens. Vafan liksom.

Betyg och sånt

Kemiprovet gick bra, får man hoppas! Kollade även mitt idrottsprov, pluggade inte ett piss till det, och jag fick B. How tha fuck? Är glad över det, får se till att plugga nästa gång, så får jag A. Nej, men helt otroligt. Så tummar upp för det!

Foo Fighters

Något som har förändrat hela mitt liv har hänt. Jag fick för nån dag sen reda på att Foo Fighters, som är mitt absoluta favoritband, har slutat spela. Dave, sångaren, säger att de bara behöver en paus men säger samtidigt att de nog inte kommer spela mer.

Det suger, läste det på en mattelektion, och underbar som jag är så börjar jag ju självklart böla. Det är genomgång och jag sitter längst bak, bredvid André, och darrar. Får ögonkontakt med Janina och känner mig tvungen att förklara, så jag tar mig samman och försöker berätta vad som hänt, men i samma sekund som jag har made it clear, så börjar jag storböla. Jag förstå liksom själv vad som har hänt och kan typ inte sluta böla, och kan inte heller gå från lektionen. När redovisningen slutar så smiter jag in på toaletten och sitter där tills lektionen är slut.

Något som folk kanske inte förstår är att mitt liv snurrar runt Foo Fighters. Jag lyssnar på dem nästan varje dag, jag hörde min första Foo Fighters låt när jag var sju-åtta år. Foo Fighters bildades samma år jag föddes. Det är som att det är min soulmate-grupp. Jag såg dem 2011 och räknade ut att de nästa gång skulle spela 2013-2014. Planerade att jag skulle gå ner tio kg tills dess, och planerade även vad för t-shirt jag skulle köpa. Skulle köpa en t-shirt per konsert. Planerade att stå längst fram vid scenen och få ögonkontakt med Dave och alla andra. Skulle köpa alla deras skivor, och en affish. Jag skulle skrika "I love you, Foo Fighters" under en konsert så de kunde höra mig. Jag hade planer, drömmar som var baserade på Foo Fighters. 

Jag har historia med Foo Fighters, med deras musik, med dem! De har hjälp mig, funnits där för mig under alla olika tider och känslor. Jag har låtit mig vaggas i deras musik i flera år. Det är lite som att göra slut och komma över ett långt förhållande. Jag vet att jag aldrig kommer höra något nytt om dem eller se dem igen, men jag kan replaya de gamla låtarna och se på youtube klippen hur mycket jag vill. Förstår ni?

I alla fall, Foo Fighters betyder mycket för mig och jag kommer inte sluta tycka om dem som det ser ut nu. Vill ni läsa mer så finns inlägget från Dave här: http://www.foofighters.com/us/news/hey-everyone-dave-here

Våffelparty

"Alla är bjudna, kom och ät våfflor!"
Jag och Carro hostar ett våffelparty, och vem som helst får komma!

Vi bjöd alla våra vänner i Strängnäs typ, skrev statusar på facebook, men ändå kom det bara fyra pers. Jag har kemi-prov på fredag som jag satt och försökte plugga till. På grund av min otroliga panik och dåliga dag så fattade jag inte ens de talen som jag redan gjort förut.
Så, jag gick ut i köket och började kolla i alla skåp då jag såg att vi hade ett våffeljärn. Jag och Carro får då den briljanta idén, våffelparty.
Hon springer iväg och handlar medan jag pluggar kemi. Vi bjuder in alla via facebook, och hon ringer och smsar också. De som kommer är Tom, Axel, Matson och Willgren. Vi gör då våfflor, lolar, vissa försöker plugga, och Tom snackar med nån kille som raggar på mig via emocore.
Jag kom fram till att, det finns inget sexigare än en snygg kille som står och gör våfflor åt en.
Vi provade alla att vispa grädde med en diskborste (som vi tror var oanvänd) men ingen kunde klara det, förutom mig! Som den kvinna jag är så lyckades jag vispa grädde och vara bara allmänt bad ass.
Våfflorna blev otroligt goda och jag la mig tidigare än vanligt, klockan 1. Woop woop!
Min dag hade varit helt jävla skitig och fucked up, så jag blev riktigt glad när de kom och skulle light up my day. Som man ska citera Carro, "det finns omprov, men inte omfest!"

Typ "dagens outfit" eller nått

Har jag visat er min 5 kr mugg?

Hej då Forsmark, hej Slenderman

Idag var det bindningsdag med skolan. Alla science-klasser skulle iväg till kärnkraftverket Forsmark. Jag blir alltså väckt av John-Eric klockan sju, stressar, duschar och springer ut ur huset tio i åtta. Vi går på bussen, fixar platser, bra platser, glömde headsetet så fick låna Daniels (en kille i science 12). Bussen startar och vi åker iväg. Vi åker ut ur Strängnäs då bussen stannar och vår mentor får ett samtal från Forsmark. Vi får veta att Green Peace aktivister har brutit sig in i Forsmark så de måste avbryta vårt besök till Forsmark. Sucks, jag var fett taggad på Forsmark och att göra något liksom, men icke sa nicke! Vi åker tillbaka till skolan och vår mentor säger att vi får göra vad fan vi vill eftersom de inte kan ersätta vår Stockholmsdag. Vi är då ett gäng som sätter oss och tittar på The Shining istället, sen käkar killarna kebab och sen drar vi hem till Filip och spelar Slender! Sen så spelar vi det i typ fem timmar! Jag skrek lite då och då för det var så jävla läskigt och stressande och underbart! Jag spelade Slender Sanatorium och klarade banan på första försöket! Crazy, man, crazy! Samlade alla lappar, ficklampan släcktes och jag skulle komma tillbaka till rummet där jag startade. Problemet var att alla rum såg nästan likadana ut. Så jag springer, Slenderman är precis bakom mig, det är cepemörkt, och jag hittar inte. Alla säger "fitta, du kommer inte klara det", men bossen som jag är, så hittar jag till rummet, i sista sekund och fucking VINNER. JAG VINNER. JAG ÖVERLEVER. Det är bara jag och Jacob i vårt spel-gäng som någonsin klarat en bana, och han har spelar ett tag. att jag klarar det (med hjälp av de andra) på första försöket är revolutionerande!
Glömde kanske att säga att jag spelade på en storbildstv, i en mörk källare, med surround system. Skrek ju bara lite.